Jag har funderat mycket kring relatoner av olika slag.
Vi har ju massa olika relationer till olika människor o annat levande.
Men jag kommer alltid fram till att det handlar om Kärlek....Kärleken till oss själva för att sen kunna känna o uppleva kärlek till andra o annat.
Jag jobbar ständigt med att känna kärleken till mig själv. Att kunna känna sig nöjd med sig själv, stanna upp och känna och inte önska sig bort.
Vara i nuet! Vad känner jag just nu? Vad tänker jag just nu? vad ger jag min omgivning för tankar o känslor kring mig?
Jag försöker att medvetet skapa mitt liv med medvetna val.
Men ibland dras jag med i andras val och tankar...då brukar jag snabbt att försöka stanna upp o hitta mig själv igen.
Jag har tröttnat på att spela teater o att göra mig till för att bli accepterad o passa in. För då gör jag ju avkall på mig själv hela tiden o det känns inte bra.
Jag försöker att vara ärlig o visa upp mitt sanna jag i kontakten med människor, blir bortvald många gånger pga just att jag visar mitt sanna jag, men då gör det ingenting, för det är ju det som är jag.
Det kan kännas jobbigt ibland då man blir instoppad i fack....att folk omkring en bestämmer sig för att man är si o så....stämmer inte alltid överens med det jag tycker att jag står för.....men kan inte ta det ifrån dom då det är betraktarens ögon som ser o betraktarens hjärta som känner.
Men det är ju sällan så.....man blir dömd utefter regler på hur man ska vara o visa sig!
Jag tänker fortsätta med att visa mitt sanna jag....o dom som väljer bort mig för att dom av olika anledningar inte klarar av att se mig behöver heller inte se mig!





















